Målet med denna säsong var att bygga ett nytt Nynäs. Ett träningsvilligt lag med ambitioner. Det tar ju ett litet tag för att se vilka som har den lågan, det tar ett litet tag att forma den gruppen som till sist står där. Vi är väl ganska framme i det nu. Det har ramlat in lite spelare under säsongen som sett och gillat det vi gör, just nu har vi en kille som heter Danne, som tidigare spelat i Älvsjö på provträning. 85 kg rena muskler och bollsinne. Vi hoppas att han ansluter, vi gillar det vi sett i alla fall. Det har ju även fallit av ett par spelare under säsongen, livspussel och det ”riktiga” livet påkallar lite mer uppmärksamhet ibland, så är det bara. Sånt brukar ändras över tid så vi hoppas ju på ett par återkomster i framtiden.
Men vi har i princip 20 talet hungriga utespelare och 3 slipsar på varje träning. Om man då jämför det med dom senaste årens verksamhet så är vi ju en av säsongens stora vinnare, vi har ett lag igen!
Jag har i hela livet arbetat med utveckling inom idrott. Jag har en annan sport som jag har en stor passion för, nämligen boule/Petanque. Jag vet, man tänker pensionärssport. Det mina vänner är okunskap. Innebandyn är stor i Sverige, Finland och ett par länder till, men i världen så är Petanque betydligt större och utförs av väldigt många icke pensionärer. Men det jag vill åt är att jag även där arbetar med utveckling, senast fick jag möjligheten att följa med Sveriges U23 landslag på EM i Monaco. Det var utvecklande även för mig som ledare.
Där precis som med detta lag så försöker jag dela ut kunskapen om vad utveckling innebär. Dom flesta tror att det är uteslutande positivt. Slutresultatet kan vara positivt, men resan är oftast väldigt tuff.
Nummer ett så handlar det om förändring, det är något vi människor har svårt för och upplever negativt och jobbigt. Det handlar uteslutande om riktigt hårt jobb under en längre tid. Många vill ha resultat snabbt med så liten insats som möjligt. Det jobbigaste inom utveckling är att man i perioder måste tåla att faktiskt spela sämre. När man gör något nytt, något annat så är man oftast sämre på det än det man normalt gör, men med tiden så blir man bättre och det nya kan ge en nivå det gamla inte kunde. Så att utvecklas börjar i regel med att vara sämre. Jobbigt? Ja, utveckling är inte för alla. Utöver det så måste man också se att man vissa dagar gör dåliga insatser som inte har med detta att göra, ibland är man kass, ibland gör motståndare det bättre. Det gäller att ha kvar blicken på vad var det jag försökte göra? Det gamla eller det nya? Försökte jag göra det nya så var det värt det och jag kan fortsätta min resa.
Därav finns alla dessa utryck som 10 000 timmar, muskelminne och liknande, det tar tid. I ett lag så har alla en individuell utvecklingskurva och dom är sällan i synk. Vissa bitar går fortare för vissa och andra för andra osv. Sen har vi en gemensam utvecklingskurva och den går såklart lite upp och lite ner, men sakta och säkert ändå uppåt. Varje kurva innehåller massor av parametrar som också utvecklas i olika takt. Teknik, fysik, taktiskt förmåga, spelsinne, lagtänk mm.
Därför var jag ändå lite glad när vi fick en rejäl svacka spelmässigt runt jul och en bit efter. Wow tänkte jag, nu börjar grabbarna att utvecklas, nu spelar vi så tydligt sämre, nu börjar fler att försöka göra det nya. Det nya som också i slutändan kan ta oss uppåt. Man måste tåla det och som sagt, det är inte för alla. Det gör ont, det är jobbigt, men det är också ända vägen.
Så allt detta har nu tagit oss till en bra stor träningsgrupp som i det senaste spelat bättre, tagit sig ur svackan och är redo för nästa steg i sin utveckling.
Det viktigaste för oss är att behålla gruppen till nästa säsong, få alla spelare att vilja ge detta ett år till. Oavsett det blir div 3 eller 4. Det är betydligt mindre viktigt än att behålla gruppen. Behåller vi gruppen som har en bra potential så kommer det andra automatiskt, det är inte division man ska jaga, det är prestation och utveckling, resultatet av det ger division.
Men först nu ska vi jobba för en fin avslutning, det är fyra fighter kvar att utvecklas i.
/Ronny Blom
